Som ni kanske läste så åkte jag hem till Aron igår. Ello skrev att vi hade bestämt att ha lite egen tid men för min del så var det inte exakt hela sanningen. 

 

Igår insåg jag hur mycket man egentligen behöver lägga ner i ett förhållande. Igår morse innan Ello och jag skulle till skolan satt jag och stor grät för att det blev förmycket för mig. Det är extremt jobbigt att gå på samma skola som personen man älskar. Ta mig inte fel nu. Aron är inte som nån annan kille för mig verkligen inte. Just nu kan jag inte se mig med någon annan. Han gör mig hel, men det är samma sak som med Ello. Ibland känns det som vi glider ifrån varandra lite och stör oss på varje lite sak den andra gör. Därför behövde jag ensam tid med Aron igår, för i skolan har vi ju alla klasskamrater och kompisar så man får inte den där ensam tiden man behöver.

Jag kan säga att det var extremt skönt att få ensam tid med honom, det var verkligen nåt båda behövde. Att inse igen och igen hur mycket vi älskar varandra och verkligen hjälper varandra.

 

Ni kanske inte alls fattar varför jag skriver den här texten, kanske bara för jag vill skryta om min underabra kille. Nej så är det inte. Där har ni anledningen varför jag har varit så off som senaste dagarna, när man inser att man sakta glider ifrån en person som man inte kan klara sig utan. Det är första gången jag älskar nån person så mycket som jag gör med Aron och han är det bästa som hänt mig. Det är också första gången jag inser hur mycket jag kommer lägga ner för att visa att jag inte kommer ge upp på det här förhållandet, för när man hittar nån som man älskar såhär mycket så ger man inte upp!