I'm so hollow baby.

Magdalena här! Jag vill börja med att säga att det här har varit en bra dag faktiskt, med risk för att låta neggo nu men med vissa hinder. Hade inte sovit någonting knappt ens 3 timmar, sedan så hade vi naturvetenskap. Det ämnet som jag verkligen ogillar mer än något annat, dessutom så kan man redan det mesta de berättar för att man fick lära sig det där i medelstadiet. Sedan så var det matte, det var ganska roligt för att jag förstod. Sedan så var det engelska, och sen mitt favoritämne samhällskunskap. Ja det var roligt, tills jag var tvungen att lämna rummet för att jag inte mådde bra. Jag gillar inte att gå runt och känna mig orolig hela tiden, när någon som man verkligen älskar inte mår bra då är det för mig en konstant oro i magen ja faktiskt i hela kroppen och knoppen. Jag kan verka hård ibland, och kan se tuff ut folk brukar bli förvånad när de har pratat med mig för att jag är så trevlig och snäll. Men familjen betyder verkligen ALLT för mig ALLT. Jag har inte ord nog för att beskriva min kärlek för min familj och släkt. Vänner visst de är härliga jag gillar mina vänner jätte mycket, men vänner kan svika och lämna man kan ha ett bråk med en kompis och sen splittras. Med familjen så har man tusen bråk men man kommer alltid tillsammans tillslut för att man är familj. Och familjen är allt, iaf för mig. Kärlek är också något som jag värdesätter otroligt högt i mitt liv, men det räknar jag också in som en vänskap. Att man är bästa vänner, men det är kärlek också. Att kärleken faktiskt finns där, det tycker jag är viktigt. Jag är verkligen inte en romantiker haha. Jag trodde inte ens på kärlek förut, jag tycker att kärlek oftast är för svagt. Och jag blir oftast besviken för att kärleken vinner oftast inte. Jag vill tro på evig kärlek det vill jag verkligen, men jag kan inte det. 
 
Jag kan inte hjälpa att jag känner så, och när folk har kännt varandra i en vecka och säger jag älskar dig, usch det har jag svårt med att höra eller titta på. Det tycker jag bara är lite patetiskt helt ärligt, man vet inte vad riktig kärlek är då tycker jag. Man ska ha tagit emot varandra när man har fallit, man ska ha älskat gråtit svettats skrattat skrikit och gjort alla känslorna innan man kan säga en sådan sak. Men det är ju också det att säga att jag älskar dig är något som jag har svårt med, när det gäller killar så har jag väldigt svårt med det, jag tycker inte att det är något som man bara slänger ut. Call me old fashion men jag tycker att den meningen har ett värde, ett fint värde såklart men jag tycker inte att det blir så fint iaf man använder det för mycket eller fel. Kärlek för mig är att man står vid varandra, att man känner samma sak för varandra att man känner kärlek och tillit. Och att man kan lita på varandra, och att man kan vara bästa vänner ena sekunden och den andra kan man sitta i famnen och kyssas och kramas. Det är enligt mig kärlek, sedan vet jag inte vad dagens ungdomar definerar kärlek men jag tycker verkligen att det har betydelse. Jag blir inte kär lätt eller, har bara varit kär en gång, sedan så har jag varit otroligt ensam och desperat och gillat folk. Men det här är första gången, ja nu som jag är kär. Det är en jobbig men skön känsla på samma sak. Det gör ont, när man inte träffas man saknar varandra men när man väl är tillsammans så är det bäst bäst bäst! Jag önskar att jag kunde pausa ögonblicket och ligga där för alltid i famnen, det är så mysigt. Och jag blir så lycklig, jag känner ren lycka. För de som känner mig de vet att jag har kämpat mycket, med denna personen han får mig att skratta på ett sätt som ingen annan kan. Det är det här barnsliga skrattet som bubblar upp ur magen helt okontrollerat. Jag känner mig som barn på nytt, och det är magiskt, det finns ingen annan person på denna jord som får mig att känna på det sättet. Det är så speciellt, och jag vill spendera mina dagar så. Att få skratta som ett barn, inte bli så dömd och att det inte spelar någon roll att jag är lite störd eller att jag alltid konstant luktar svett haha. 
 
Att få bli accepterad för den man verkligen är, det hörni DET är kärlek.♥
Kommentarer
Postat av: Fundersam

Hej Magdalena, jag förstår hur du känner och så, jag gör verkligen det. Men jag undrar, finns det inte någon från din gamla skola som du skulle vela umgås mer med, prata med eller någonting sånt?? Vore kul om du skrev i nästa inlägg här om du har fått kontakt med någon från din förra klass som du var vän med då och att ni ska försöka hålla kontakten även nu. // Tack på förhand en läsare som vill läsa mer från Magdalena!! :D

2013-09-02 @ 21:26:27
Postat av: Fundersam

Hej, jag är en läsare som vill läsa mer från Magdalena. Och jag undrar, finns det någon från din gamla klass som du var vän med, som du skulle vela få tillbaka kontakten med och vara vänner även nu?? Vore kul om du kunde skriva mer här Magdalena, vill se mer från dig!

2013-09-02 @ 21:28:26

Har du något att säga till mig?

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-mail: (den ser bara jag)

Har du någon blogg?

Lämna din kommentar:

Trackback
Om Mig
Elizaveta, 20, Uppsala.

Välkommen till min värld!
I bloggen får du följa mig, Elizaveta, som i dagsläget pluggar till att bli präst i Svenska kyrkan. Du får utöver mina studier även följa med i min vardag med fästman och hund samt planer inför stundaned bröllop och annat roligt! Jag hoppas du trivs här, och har du några frågor är det bara att kommentera!