Somliga går i trasiga skor

Såg ni på idol idag? Det gjorde jag, första gången på hur länge som helst, det var svenska hits som dom skulle sjunga idag och jag låg och höll på med mobilen när jag hörde
 
Somliga går med trasiga skor
Säg, vad beror det på?
Gud fader som i himmelen bor
Kanske vill ha det så
 
Helt plötsligt låg jag och grät, det slog mig hårt. Det har snart gått 1 år. Om 5 dagar och tre månader för att vara exakt. 14 februari. Alla hjärtans dag.
 
Exakt 1 år sedan jag var på mina andra begravning. Min första begravnin var jag bara där för som stöd. Men den här gången var den en person som jag kände. Som hade sett mig växa upp. Som hade skämtat med mig och som alltid fick rummet han var i att skratta.
Den här gången kunde man inte höra några skratt, det var bara tårar överallt. 
 
Att säga farväl är aldrig enkelt, det kommer aldrig vara enkelt. Det är i det ögonblicken man önskar att man kunde spola tillbaka tiden. Bara få leva om dom där ögonblicken med personen. Dock fattar man inte att man aldrig kommer få se personen igen. Personen är bara borta. Men du har alla minnen kvar. Dom kommer aldrig försvinna, det är så personer lever vidare. Genom andra personer!
 
 
Kommentarer

Har du något att säga till mig?

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-mail: (den ser bara jag)

Har du någon blogg?

Lämna din kommentar:

Trackback
Om Mig
Elizaveta, 20, Uppsala.

Välkommen till min värld!
I bloggen får du följa mig, Elizaveta, som i dagsläget pluggar till att bli präst i Svenska kyrkan. Du får utöver mina studier även följa med i min vardag med fästman och hund samt planer inför stundaned bröllop och annat roligt! Jag hoppas du trivs här, och har du några frågor är det bara att kommentera!