Förlåt alla som läser men jag måste verkligen ta en liten paus från bloggen. Vet inte om det blir en dag eller en vecka men jag kommer suga på uppdatering. Kanske loggar in och gör fotochallengen eller nåt. Men det är för just nu så är det en sak som händer i mitt privata liv som jag inte vill dra upp i bloggen som tar så jävla mycket energi från mig och min familj så jag är alltid trött och då är det så svårt att vara kreativ och komma på ett blogg inlägg och just nu vill jag bara vara nära min familj. Vi behöver verkligen varandra just nu!

 

I slut endan är det alltid ens familjs som finns där för än. Inga vänner eller fiendern. Din familj. Jag vill seriöst slå till personer som säger att dom inte skulle gråta om deras syster/bror dog. Jag vill bara slå till personen för personen förkännar inte en familj. En familj älskar dig oavsett vad du gör eller ser ut eller säger. Man kan var sura på varandra lite det som är meningen med en familj. Man ska gå varandra på nerverna för det betyder att man älskar varandra. 

 

Min familj har varit mitt enda hopp ett bra tag. När jag blev deprimerad så var det min familj som stöttade mig, min mamma som hängde med till kurator och alla såg till att jag åtminstone skrattade en gång varje dag. Min familj är den knäppaste och konstigaste och mest dysfunktionella familjen som jag träffat men jag älskar dom för det är min familj. Ingen kommer någonsin kunna ta deras platser även fast jag många gånger säger att jag hatar dom så tar jag en kväll med mys framför tv med min familj över vilken fest som helst!

 

Mamma lärde mig att vara tacksam över min familj för när man väl behöver nån så är det dom som kommer finnas där och under det här året så är jag glad över att jag inte har nån annan familj.