Hej babes! 

 

Usch att jag inte har tid till något. Jag har pluggat hela sommaren. Först var det en hemtentamen som min lärare inte ville godkänna, så jag var tvungen att göra om en del av den. Sen har ju vi varit på resande fot hur länge som helst och denna samt förra veckan har vi fått vara hemma. Dock har det inte betytt ledigt för mig, utan jag har och fortsätter hålla på med en annan hemtenta som jag haft släpandes sen april. PRO TIP: DRA INTE UT PÅ TENTORNA, DEM MÅSTE ÄNDÅ GÖRAS. Så jag har, motvilligt suttit och försökt ta mig igenom denna hemtenta. Sen efter denna tenta har jag egentligen en till kurs jag vill göra men det får vi se om jag orkar. 

 

Om en vecka exakt så ska jag till Undersvik på antagningskonferans, jag är sjukt nervös och drömmer mardrömmar varje natt i princip. Jag vaknar upp kallsvettig och gråtfärdig, jag är otroligt rädd att bli dömd. För det är det vi kommer bli där. Vi kommer träffa biskopen i enskilda samtal och sen även andra präster. Dessa personer ska bedömma om vi (prästaspiranter) är mogna och redo nog att få bli prästkandidater och vigas till präster inom 8 år. Det känns så livsavgörande, eftersom ett Nej skulle betyda att jag inte kan bli präst på minst 5 år till, och jag vill så gärna. Skräcken om det där nejet jagar mig. Som tur i oturen så får vi inte beskedet där och då utan får vänta till 25 eller 28 augusti. Men jag tror även att vilket svar jag än skulle få så finns det goda skäl till det. Visst får jag vara orolig men det finns en mening i allt som sker. 

 

I skrivande stund tar jag en mini-rast från pluggandet. Jag har bara 4 punkter att bocka av på denna hemtenta och det tänker jag banne mig göra idag. Den ska in! För om vi återgår till det där med att dra ut på tentorna, det är så psykiskt påfrestande. Det är det enda jag tänkt på hela sommaren och det är inte direkt avslappnande. 

 

Så nu ska jag fortsätta med att plugga så hörs vi väl snart <3