Hej
Hej, Dimitra här. Jadu kära person som läser det här. Vet inte hur jag ska kunna formulera det här. Jag har gått in här många gånger och undrat om jag skulle skriva något. Men det har alltid funnits något som stoppat mig. Jag har verkligen försökt allt att hitta mig själv genom andras ögon, gjort allt för att göra andra lyckliga.
Men som Jessie J sjunger "It's okay not to be okay, Sometimes it's hard to follow your heart"
Jag har puttat undan mig själv för att hoppas på en förändring hos folk. Att personer ska inse hur dom behandlar andra, hur dom ska fatta var folk gör för dom och hur mycket man vänder kind till för att inte låta den sista droppen falla ner i den redan över fulla kannan.
Men det kommer alltid en tid då det går för långt. När andra i din omgivning börjar säga till dig att inte låta personen köra med dig och verkligen skita i dig fullstädning. Det är jobbigt att inse saker och jag sitter fortfarande och försöker bestämma mig om jag vill ge personen en sista chans och gå emot vad alla andra säger till mig eller om jag ska lyssna på alla andra och ge upp på personen.
Imorgon kommer Aron och killarna hit, jag hoppas bara att dom kan få mig att hitta början på en lösning på det här trasslet och så får jag se när jag skriver här igen (om jag skriver igen)
Back to reality
Sakta men säkert tynar sommaren bort och det börjar bli dags att återvända till verkligheten, vilket även innebär försöka få igång rullning på bloggen igen efter ett skönt sommarlov.
Idag var jag på skolan och välkomnade dem nya ettorna tillsammans med delar av ambassadör-representanterna. Det gick bättre än förväntat och många av ettorna var trevliga och vågade sig på att umgås med oss "äldre" vilket jag redan ser som en givande sak för de nya klasserna. I skrivande stund sitter jag på McDonalds och väntar på skjuts här ifrån då det vräker ner utanför och jag inte har lust att ta världens dusch på väg hem. Åkte hit med Madde när vi var klara på skolan och käkade en till lunch, som två tjockisar och sen har vi bara suttit och snackat med Henrik fram tills att hon skulle börja sitt skift. Plockade fram datorn, läste mail och nu valde jag att knappa ihop ett inlägg på den blogg som ekat tom i vad som känns evigheter.
Att bloggningen kommer bli bättre kan jag inte lova men jag gör så gott jag kan för att få den i rullning igen, jag har även mina idéer men det tar ett tag nu, dels för att jag njuter in i det sista av mitt lov och för att jag börjar mitt sista år i skolan, helt jävla seriöst! SISTA JÄVLA ÅRET! Om jag är peppad? Ohja! Men det innebär även mycket fix och trix bortom skolan för min del då jag är ordförande för världens roligaste kommitté, tillsammans med två helgrymma personer till min hjälp. Dessutom känner jag på mig att vi kommer få världens finaste student, men dit är det ett tag kvar och jag ska försöka leva i nuet så gott det går. Tills dess hoppas jag att ni som läser fortfarande är kvar och följer mitt sista år på gymnasiet samtidigt som Dimitra tar sig an ett av de svårar åren på gymnasiet, nämligen årskurs 2.
Vi hörs babes, tack för att några fortfarande hänger kvar och läser !
