Åh alltså jag kan inte somna, är pigg som aldrig förr haha. Det är så jobbigt för det är så mörkt och mysigt det är så varmt under mitt täcke, och alla sover typ hela staden sover och jag är uppe. Men jag har varit så sen jag var liten, jag är en nattuggla jag sover på dagen och är vaken på natten. Jag kan också sova jätte länge, typ 24 timmar i sträck. Jag brukar kunna sova lite på natten men nu är det bara gah! Haha blir galen här! Det här inlägget får bli långt, för jag har mycket som snurrar i huvudet just nu. Ja, hur mycket jag faktiskt älskar mina vänner. Jag har en vän som skulle åka mitt i natten för att hämta en arg och gråtandes tjej som känner sig sviken och rädd. Och det är Dimitra hon får mig liksom alltid att skratta, även om något jobbigt har hänt hon vet vad jag behöver höra och hon skulle göra allting för mig och jag skulle alltid finnas där för henne och hjälpa henne. Hon lyser upp mig som en jag vet inte vad haha, jag bara älskar hela henne att hon är så retarded som jag är vi kan skratta så jäkla mycket åt absolut ingenting. Vi skulle kunna sitta och skratta i en kvart åt en kvist... Det är viktigt att ha bra vänner, jag som alla människor förmodligen har självklart haft vänner som inte har varit ''riktiga'' vänner. Man vet vilka som är ens riktiga vänner när man hamnar i skiten. Det har jag gjort ett antal gånger, och då får man förvänta sig att man kommer bli sviken. Jag har 5 kompisar som ställer upp för mig, och de vet ju vilka de är älskar dom!

 

Jag tror att den kämpigaste åldern i allmänhet är när man är i tonåren. Vi är fortfarande barn men förväntas att bete oss som vuxna det är så förvirrande. Man vet inte vem man är och man försöker hitta vem man är, vilket är jätte svårt. Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror att hitta sig själv på bästa sätt är att låta sig släppa alla känslor och låta sig känna. För då vet du vad du släpper ut för känslor, och när man gråter så vet man varför. Och bara låter sig öppna sig för sig själv, men oj haha nu vart det rörigt nu kanske ni inte riktigt förstår vad jag menar. Jag låter mig känna saker, som känns jobbigt och så släpper jag ut dem! För mig själv oftast, och det har gjort att jag har lärt känna mig själv mycket bättre. För jag är så att jag håller in det jag känner till det slut rinner över och blir för mycket och oftast överdrivet. Men ilska är nog det jag kan ha lite problem med ibland, jag kan bli arg. Fast det blir jag oftast på mig själv. Jag tycker inte om människor som beter sig ignorant mot andra människor som kanske inte lever upp till deras '' standard''. Jag ogillar som många andra människor lögnare, jag kan acceptera  vita lögner men när folk drar feta lögner så kan jag lacka ur. Jag tror jag talar för alla som känner mig nu, man ska inte försöka fucka med mina känslor. Haha nu låter det som att jag är läskig eller något, NEJ! Jag är jätte snäll, det ligger i min personlighet bara att jag inte tar skit. Jag har varit med om så mycket douchebags, och ibland kan jag råka gå till försvarsmekanism fast någon kanske inte menar att göra illa mig. Vi alla har skavanker som jag skrev i det förra inlägget. Det finns SÅ många människor så många fina människor som bara försöker göra goda ting som blir behandlade som as. Och inte vågar försvara sig och samlar på sig massor med skit, som de egentligen inte skulle behöva få ta emot. Jag var sådan förr jag tog massor med skit och sa aldrig ifrån, det har jag slutat med. För man lider bara i slutändan av det. STAY STRONG GORGEOUS! Ingen har rätt att kränka någon. <3 xoxo Maggi