Jag kan inte säga hur trött jag är, och enda anledningen är för att jag behövde hjälpa en vän inatt.

 

Som ni kanske läste i inlägget före det här så skrev Maggi att jag åkte och hämtade henne mitt i natten. Inatt runt kvart i 2 ringde Maggi mig, Jag satt i ett skype samtal med Hamid. Jag svarade utan att tänka på hur mycket klockan var. I andra endan hör jag Maggis röst och jag hör att hon är arg, ledsen, besviken. Hon börjar förklara vad som har hänt och det tar mig inte en lång stund att gå och väcka mamma och säga "Vi måste åka och hämta Maggi!" jag förklarade vad som hade hänt för mamma och pappa som precis hade kommit hem och för dom var det inte några frågor. Vi skulle hämta Maggi! Jag pratade med Maggi hela vägen till centralen där hon väntade, för jag var rädd att om jag lämnade henne skulle nåt hända, sen körde vi hemme henne.

 

Jag kan själv inte tro att jag nån gång skulle behöva göra nåt sånt här. Klockan var 3 när vi kom hem. Men det var nåt som sa åt mig att jag behövde åka. Jag vet inte vad jag tänkte när jag väckte mamma och när jag satt i bilen. Det enda jag tänkte på var att jag skulle komma fram till Maggi. Hon behövde mig i just det ögonblicket och jag skulle inte lämna henne.

 

Jag skulle göra det här för alla mina vänner, speciellt för Maggi och Ello för jag lämnar inte bara vänner när dom behöver mig. Jag ser till att jag lyfter på mitt feta arsle och fixar så att dom mår bra. Det är så jag funkar.

 

Jag hade sån panik när Maggi ringde att jag helt glömde bort att Hamid fortfarande var i skype samtalet så när mamma och jag hade åkt en bit kom jag på det så mamma ringde hem och bad Maria stänga av det.

Förlåt Hamid!

 

Men nu ska jag tydligen cyckla med Kiki till Maxi, men det gör inget det är fint väder och jag kan behöva lite motion! Skriver mer sen!