Mitt eget lilla äventyr.

Jag kan inte förklara hur nervös jag var när jag fått mitt brev där det stod att jag. Lilla jag skulle börja gymnasiet? Like wut jag gick i 2:an för typ 1 månad sedan.
 
Kommer ihåg hur jävla nervös jag var. Jag var så rädd att folk skulle tro att jag var jättekonstig och att jag inte skulle lära känna några personer alls. Den 18:e ville jag backa ur. Jag kommer inte klara det tänkte jag. Men på nåt sätt gjorde jag det. Jag klarade mig.
 
Jag är så lycklig över att jag klarade det och gick. Jag vet att jag skrivit det här SÅ MÅNGA gånger förut men jag vill verkligen få ut i ord hur jävla roligt gymnasiet är. Jag trodde inte det skulle vara såhär kul och jag har lärt känna så många underbara personer och nu kan jag inte föreställa mig ett liv utan dom. Alla mina fina söta saker som gör mina dagar bättre.
 
En hel termin har redan gått. En termin. Nu har vi bara 5 terminer kvar. Det är gått så sjukt fort och vi har hunnit med så mycket! Hur kan det gått så fort. Veckorna har bara sprunigt förbi!
Såklart har inte alla dagar varit underbar och det har varit humör svägningar bland alla personer och jag har insett att man är därför varandra. Personer som jag känt mellan 4 och 1 månad bryr sig mer om hur man mår än personer som man känt i 3 år och det är bara för alla på skolan har kommit nära varandra. Vi vet hur vi kan irritera varandra men vi vet också vad vi ska säga för att få folk att skratta.
 
Jag är så tacksam över att jag fått den har chansen att träffa alla dom här människorna. Ni gör mig lycklig!
 
Det är så kul att se alla och veta att vi har några år kvar. Men samtidigt så vet man att vännerna man fått i 3:an slutar om ett halv år och om det går lika fort som den här terminen så vill jag inte vara med längre.
 
Jag kan inte säga till nån som ska börja gymnasiet att det kommer kännas så här. Det här är ren tur jag fått. Gymnasiet kan vara ett helvete men det är verkligen viktigt att du väljer efter vad DU vill. Skit i vad dina vänner tänker välja eller vad dina föräldra eller släktingar säger. Det här är dina 3 år. Det är du som kommer gå dom och våga fråga SYV om tips och om du känner att det är fel. Byt. Stanna inte kvar och tro att det kanske kommer bli bättre. För bara ett litet byte kan göra extremt mycket!
 
 
 
Kommentarer

Har du något att säga till mig?

Vad heter du?
Är du här ofta?

E-mail: (den ser bara jag)

Har du någon blogg?

Lämna din kommentar:

Trackback
Om Mig
Elizaveta, 20, Uppsala.

Välkommen till min värld!
I bloggen får du följa mig, Elizaveta, som i dagsläget pluggar till att bli präst i Svenska kyrkan. Du får utöver mina studier även följa med i min vardag med fästman och hund samt planer inför stundaned bröllop och annat roligt! Jag hoppas du trivs här, och har du några frågor är det bara att kommentera!